I slutet av förra veckan inleddes årets världscup i orientering med tre tävlingsdagar i Østfold i Norge. Det hela startade med en långdistans på torsdagen och följdes av en medeldistans på lördagen och en avslutande stafett på söndagen. VO:s Eef van Dongen sprang alla tävlingarna och kunde efter två stabila individuella lopp avrunda helgen med en imponerande förstasträcka på stafetten, där hon växlade som femma.
Eef har vad gäller skogsdistanserna först och främst siktet inställt på sommarens VM i Schweiz, men försöker ta de tillfällen som ges för att få bra träning genom att förbereda sig lite extra inför större internationella tävlingar. Därför åkte hon över till Norge redan helgen innan tävlingarna drog igång tillsammans med tränare och sambo Simon Jakobsson. På vägen passade de även på att springa en tävling i Degerfors, där Eef kunde inkassera sin första seger på en skogsdistans på en tävling i Sverige! Tillsammans med de två andra löparna från Nederländerna fokuserade de sig sedan på att förbereda sig orienteringstekniskt inför loppen, med Simon som ivrig banläggare, utsättare, uppföljare och inplockare. Det blev fyra olika träningar, och alla kunde konstatera att det var bra att få dessa träningar gjorda innan man ställde sig på startlinjen. Terrängen är inte bara tuff, med mycket kupering, högt ris och tunga blöta myrar, utan också mycket varierande när det kommer till sikt och framkomlighet. Men med ett gäng träningar i ryggen kände sig Eef väl förberedd på detta, och visste vad som skulle kunna komma att bli de stora utmaningarna.
Eftersom Eefs stora styrka är fysiken hade hon själv högst förhoppningar på långdistansen. Hon inledde också mycket bra, och fick de första kontrollerna på ett bra sätt, men tappade därefter lite tid på ett mindre lyckat vägval. Men det är å andra sidan inget man så ofta grubblar över ute i skogen som löpare, då det ju är individuell start och man inte har en aning om vad de andra har gjort eller kommer att göra. Efter det fortsatte Eef bra och kom ikapp fler och fler löpare. Tyvärr blev det en liten klungbom mot slutet, men det gjorde mest att Eef blev ännu mer bestämd på att sköta sitt, och avslutade loppet stabilt. Det räckte till en 54:e plats i det stora startfältet med 102 startande. Det ska sägas att det inte är lätt att nå en hög placering med tidigt startnummer (baserat på ranking) på en långdistans i världscupen, och även om Eef tränat några dagar innan är det många som har avverkat veckor och månader av träning i denna typ av terräng, om man ser även till andra större tävlingar senaste åren. Så Eef var mycket nöjd med sitt genomförande, men också motiverad att bättra sig placeringsmässigt till medeldistansen.
Lördagens medeldistans var som brukligt mer orienteringstekniskt präglad, med kortare sträckor och kluriga kontrollpunkter. Simon följde GPS-spåret till Eef live och kunde se på när hon spikade kontroll efter kontroll. En mindre miss på 30 sekunder på slutet kompenserades av ett mycket bra genomförande av banans enda längre sträcka, och Eef konstaterade glatt att det där var hennes bästa medeldistans hittills. Det räckte till en 49:e plats bland de 106 startande, och nu börjar det närma sig världscuppoäng (som delas ut till de 40 främsta), men det får vänta till nästa gång.
Till söndagens stafett hade Eef och hennes lagkamrat Anouk van der Burgt gått samman med belgiska Ems de Smul (som i Sverige tävlar för OK Skogshjortarna) och bildat ett så kallat mixlag. Som mixlag deltar man på samma sätt som nationslagen, men utom tävlan i själva världscupställningen för lagen. Eef tog sig an förstasträckan, och kände sig inspirerad att få känna på hur det är att springa samtidigt som många av de allra bästa. Eftersom stafetten var gafflad rakt igenom, dvs. att löpare på samma sträcka bitvis har olika kontroller men i slutändan har alla lag löpt samma sträckor, så gäller det dock att verkligen hålla i sin egen navigering i skogen. Eef fick en riktigt bra start, tog sina gafflingsvarianter och fick bra drag med de andra löparna på de gemensamma sträckorna. De som följde TV-sändningen kunde ju såklart inte undgå att den orangea nederländska tröjan hela tiden fanns med där i tätklungan. Och med en stark avslutning i uppförsbacken mot den sista kontrollen plockade Eef placeringar och kunde växla ut Ems som femma av de 37 startande lagen, endast sekunder efter de tre svenska lagen och ett schweiziskt lag. Loppet gav såklart mersmak, och en bra känsla av att kunna hänga med de allra bästa samtidigt som man sköter sin egen orientering. Tyvärr fick laget ingen slutplacering efter att en av de andra löparna hade hoppat över en kontroll, men det var positiv stämning i laget ändå, där alla mest ser detta som en bra erfarenhet inför andra stafetter och för individuell utveckling.
Alla resultat och annan information hittar du på IOF:s livecenter.
Rubrikfoto: IOF / Terje W. Pettersen
